Snö, snö, snö överallt!

Såhär vid juletid när kylan ligger på och snön täcker marken känner jag mig på humör för att berätta om mitt första möte med naturens härligt grlittriga fenomen..nämligen SNÖ

Jag vaknade upp vid Jockes arm
hade sovit så skönt, jag kände mig varm.
Jag hoppade ner från sängen, var lite stel
kollade ut genom fönstret, såg att något var fel.
Jocke kom efter mig, snubblade till på min svans
jag var tydligen ivägen, borde varit någon annanstans.
Han var på dåligt humör, verkade bli rätt sur
han skrek: - Håll dig ur vägen, ditt äckliga djur!
Jag kunde inte lugna ner honom, han skrek: - du ska ut!
hamnade med huvet före i något vitt som jag aldrig sett förut.
Precis då kom grannens hund ut och han hade aldrig sett på maken
där stod jag med huvet i snön och uppåt stod baken.
Han kom fram och fråga: - Varför står du så?
jag kände mig generad, muttrade: - bara gå!
Han sa: - aldrig i livet ditt kattskrälle,
du går alltid runt och tror att du äger detta ställe.
Han sa: - Nu har jag min chans, nu ska du allt få,
inte på flera veckor kommer du att kunna gå!
Jag blev orolig, tänkte: Åh nej, nu är jag körd
allt tack vare denna hemska typ av nederbörd.
Som en räddande ängel, utan att veta det dock
kom Robin och trampa på ett under mig, liggande brunnslock.
Så precis när hunden drog fram staken,
och tog sats mot baken,
ramlade Robin och jag ner i kloaken!

...Så nu antar jag att ni alla förstår varför jag håller mig inomhus på vintern?